This site uses cookies.
Some of these cookies are essential to the operation of the site,
while others help to improve your experience by providing insights into how the site is being used.
For more information, please see the ProZ.com privacy policy.
This person has a SecurePRO™ card. Because this person is not a ProZ.com Plus subscriber, to view his or her SecurePRO™ card you must be a ProZ.com Business member or Plus subscriber.
Affiliations
This person is not affiliated with any business or Blue Board record at ProZ.com.
English to Swedish: Tenofovir and the prevention of Perinatal HIV Transmission General field: Medical Detailed field: Medical: Pharmaceuticals
Source text - English Rationale
The use of single-dose NVP to prevent perinatal HIV transmission has been shown to be very effective, but is associated with the selection of NNRTI-resistant virus. To prevent selection of resistant virus while efficiently preventing perinatal transmission, alternative approaches can also be considered and should be compared with the P1032 approach.
• Replacing NVP with a drug as potent and rapid in action as NVP but with a high resistance barrier would prevent the development of resistance mutations. However, to date, the dramatic reduction of perinatal HIV transmission rates obtained with the ZDV/NVP combination has not been observed with any other simple regimens. In particular, the combination of NVP and ZDV/3TC has been associated with a high incidence of 3TC resistance mutations. Tenofovir may be shown to meet this need in the future.
• Initiating highly active antiretroviral therapy (HAART) in women who are identified as HIV-infected during pregnancy and have clinical indications for ARV treatment combinations for their own disease, as recommended by the World Health Organization (WHO) 15. This strategy, which has the advantage of avoiding the use of single-dose NVP, should be as efficacious as ZDV plus NVP for the prevention of perinatal HIV transmission. However, 75% of pregnant women do not urgently need HAART for their own health because they are not immunocompromised. It is unclear whether these women would benefit more from HAART given only during pregnancy than from highly effective, safe, and simpler regimens that are designed specifically for the prevention of perinatal HIV transmission. Moreover, initiating HAART during pregnancy, even in immunocompromised women, is not always feasible for logistical reasons and because some women do not seek antenatal care. In addition, unique safety issues for both the mother and the child still exist and are complicated by the high prevalence of chronic Hepatitis B in Asia, which makes the initiation of NVP-based HAART during pregnancy unsafe. Therefore, initiating HAART during pregnancy should probably be encouraged for immunocompromised women who will continue HAART after delivery, but this solution is not appropriate for all women.
• Delaying the initiation of NNRTI-based HAART as long as possible after delivery might be another strategy. Resistance mutations observed shortly after single-dose NVP exposure tend to fade over time 7. Thus, delaying the initiation of HAART as long as possible may increase the chances of success of subsequent NNRTI-based therapies. However, this approach still needs to be assessed.
If delaying the initiation of HAART is not possible for more than a few months, using a first line regimen that does not include any NNRTI may also increase the chances of success of a NNRTI based regimen later on.
In conclusion, none of these alternative approaches can provide a universal solution to the problem of acquisition of NVP resistance mutations in the context of PMTCT. P1032 will provide specific answers to a problem that cannot be always avoided. Current HIV treatment guidelines in Thailand recommend initiating treatment for immunocompromised individuals. The primary drug combination used is d4T/3TC/NVP, which is formulated as a single pill. The widespread use of this combination highlights the importance of avoiding the selection of NVP-resistant virus, which could predispose to treatment failure when treatment with this combination is subsequently initiated.
Preliminary data from the Treatment Options Preservation Study (TOPS), an ongoing study of postpartum ZDV/3TC for preventing the emergence of NVP resistance mutations following single-dose intrapartum NVP, were presented at the XV International AIDS Conference in July 2004. In this study, treatment-naïve women in South Africa were randomized to receive one of three regimens: single-dose NVP alone (Arm 1), single-dose NVP plus four days of postpartum ZDV/3TC (Arm 2), or single-dose NVP plus seven days of postpartum ZDV/3TC (Arm 3). Data on 61 women were presented. At six weeks postpartum, NNRTI resistance mutations were identified by consensus sequencing in 8/15 (53.3%) women in Arm 1, 1/20 (5.0%) women in Arm 2, and 3/22 (13.6%) women in Arm 3. The difference in the rate of resistance between Arm 1 and Arms 2 and 3 combined was significant in a preliminary analysis. In this population infected with clade C virus, the most common NNRTI mutations were K103N, Y181C, and A190G. By sequencing of single viral templates, by diluting the specimen to end-point, higher rates of resistance were found in all arms 16. Based on these preliminary results, the TOPS study closed Arm 1.
Further data on the TOPS study with a larger number of subjects were presented at the 3rd International AIDS Society Conference on HIV Pathogenesis and Treatment in July 2005. Two hundred twenty-six women with 6 week follow-up were evaluated. The median entry CD4 count was 314 cells/mm3; median viral load was 4.49 log10 copies/mL. Population sequencing of 2 and 6 week specimens showed NNRTI resistance in 39/68 (57%) women in Arm 1; 9/67 (13%) and 6/68 (9%) in Arms 2 and 3, respectively. The most common NNRTI mutations were K103N, Y188C, Y181C, V106M, A190G, and V106A. No NRTI mutations, including 184, were detected17.
Following the results of the TOPS study, the P1032 Protocol Team believes that it is not feasible to include a NVP-alone control arm in P1032, since the addition of additional ART has been shown to be effective in preventing the emergence of NVP resistance mutations. However, we recognize that there will be differences between the women enrolled in TOPS and P1032. These differences will include the frequent use of prenatal ZDV in the P1032 population, different HIV subtypes, and likely differences in HIV RNA viral load and CD4 count as well. Thus, we elected to use a historical control group (women enrolled in the Thai PHPT-2 trial) to determine the rate of NVP resistance mutations following single-dose NVP. The PHPT-2 study is a randomized trial of single-dose NVP with antenatal ZDV conducted in 2001-2002 at study sites where P1032 will be implemented, so the women enrolled in the PHPT-2 study will be similar to the women enrolled in P1032.
Translation - Swedish Bakgrund
Användandet av NVP i engångsdos för att förebygga perinatal HIV-smitta har visats vara mycket effektiv, men är associerad med selektionen av NNRTI-resistenta virus. För att förebygga selektion av resistenta virus, samtidigt som man effektivt förebygger perinatal överföring, kan även alternativa tillvägagångssätt övervägas och bör jämföras med P1032 approachen.
• Att ersätta NVP med ett läkemedel som är lika kraftfullt och snabbverkande som NVP men har en högre resistensbarriär skulle förhindra utvecklingen av resistensmutationer. Dock har man hittills inte observerat den dramatiska reduktionen av de perinatala HIV smittonivåerna som uppnåtts med kombinationen ZDV/NVP med några andra enkla regimer. I synnerhet har kombinationen NVP och ZDV/3TC associerats med en hög frekvens av 3TC resistensmutationer. Tenofovir kan visa sig tillgodose detta behov i framtiden.
• Initiering av högaktiv antiretroviral terapi (HAART) hos kvinnor som identifierats som HIV-smittade under graviditeten och har kliniska indikationer för ARV behandlingskombinationer för sin egen sjukdom, som rekommenderat av Världshälsoorganisationen (WHO) 15. Denna strategi, som har fördelen att man undviker användandet av NVP i engångsdos, bör vara lika effektiv som ZDV plus NVP för förebyggandet av perinatal HIV-smitta. Dock behöver 75% av gravida kvinnor inte någon brådskande HAART behandling för sin egen hälsa eftersom de inte är immunokomprometterade. Det är oklart om dessa kvinnor skulle dra mer nytta från en HAART behandling som endast ges under graviditeten än från mycket effektivare, säkrare och enklare regimer som är utformad specifikt för att förhindra spridningen av perinatal HIV-smitta. Dessutom, att initiera en HAART behandling under graviditeten, även hos immunokomprometterade kvinnor, är inte alltid genomförbar av logistiska skäl och eftersom vissa kvinnor inte uppsöker mödravårdcentralen. Ytterliggare existerar fortfarande unika säkerhetsfrågor för både modern och barnet vilka kompliceras av den höga prevalensen av kronisk Hepatit B i Asien, vilket gör en initiering av NVP-baserade HAART behandling under graviditeten riskfylld. Således, initiering av en HAART behandling under en graviditet bör rimligtvist uppmanas för immunokomprometterade kvinnor som kommer fortsätta HAART behandlingen efter förlossningen, men denna lösning är inte lämplig för alla kvinnor.
• Att fördröja initieringen av en NNRTI-baserad HAART behandling så länge som möjligt efter förlossningen kan vara en annan strategi. Resistensmutationer observerade en kort tid efter exponering av NVP i engångsdos har en tendens att avta med tiden 7. Således, att fördröja initieringen av HAART behandlingen så länge som möjligt kan öka chanserna till att lyckas med efterföljande NNRTI-baserade terapier. Detta tillvägagångssätt behöver emellertid fortfarande bedömas.
Om det inte är möjligt att fördröja initieringen av HAART behandlingen under mer än ett par månader, användande en första behandlingsregim som inte inkluderar någon NNRTI kan också öka chanserna till att lyckas med en NNRTI baserad regim vid ett senare tillfälle.
Sammanfattningsvis, ingen av dessa alternativa tillvägagångssätt ger en universal lösning till problemet med uppkomsten av NVP resistensmutationer i samband med PMTCT. P1032 kommer ge konkreta svar på ett problem som inte alltid kan undvikas. Nuvarande riktlinjer för HIV behandling i Thailand rekommenderar att behandling initieras hos personer som är immunokomprometterade. Den primära läkemedelskombinationen som används är d4T/3TC/NVP, vilken kommer som en engångsdos i tablettform. Det utbredda användandet av denna kombination framhäver vikten av att undvika selektionen av NVP-resistensvirus, vilka skulle kunna bli mottagliga för behandlingssvikt när en behandling med denna kombination senare initieras.
Preliminär data från Treatment Options Preservation Study (TOPS), en pågående studie av postpartum ZDV/3TC för att förhindra uppkomsten av NVP resistensmutationer följande NVP i engångsdos intrapartum, presenterades vid XV International AIDS Conference i juli 2004. I denna studie var behandlingsnaiva kvinnor i Sydafrika slumpmässigt utvalda till en av tre regimer: endast NVP i engångsdos (Grupp 1), NVP i engångsdos plus fyra dagar av postpartum ZDV/3TC (Grupp 2), eller NVP i engångsdos plus sju dagar av postpartum ZDV/3TC (Grupp 3). Data från 61 kvinnor presenterades. Vid sex veckor postpartum, identifierades NNRTI resistensmutationer med konsensus i sekvenserna 8/15 (53.3%) kvinnor i Grupp 1, 1/20 (5.0%) kvinnor i Grupp 2, och 3/22 (13.6%) kvinnor i Grupp 3. Skillnaden i graden av resistens mellan Grupp 1 och Grupp 2 och 3 kombinationen var betydande i en preliminär analys. Hos denna population infekterad med clade C virus, var de vanligaste NNRTI mutationerna K103N, Y181C, och A190G. Genom att sekvensera de enstaka virusmallarna, genom att späda ut provexemplaren till sina end-points, fann man en högre motståndsfrekvens i alla grupper 16. TOPS studien lade ner Grupp 1 baserat på detta preliminära resultat.
Ytterligare data från TOPS studien med ett större antal individer presenterades vid den 3:e International AIDS Society Conference om HIV Patogenes och Behandling i juli 2005. Två hundra tjugosex kvinnor med 6 veckors uppföljning utvärderades. Mittvärdet för CD4 talet var 314 celler/mm3; mittvärdet för virusmängden var 4.49 log10 kopior/mL. Populationssekvenser på 2 och 6 veckors provexemplar visade NNRTI resistens hos 39/68 (57%) kvinnor i Grupp 1; 9/67 (13%) och 6/68 (9%) i Grupp 2 och 3, respektive. De vanligaste NNRTI mutationerna var K103N, Y188C, Y181C, V106M, A190G, och V106A. Inga NRTI mutationer, inklusive 184, upptäcktes17.
Protokoll teamet bakom P1032 anser inte att det är rimligt, följande resultaten från TOPS studien, att inkludera endast en NVP kontroll grupp för P1032, eftersom tillägget av ytterligare ART har visat sig vara effektivt för att förhindra uppkomsten av NVP resistensmutationer. Vi inser dock att det finns skillnader mellan kvinnorna som medverkade i TOPS och P1032. Dessa skillnader kommer omfatta regelbundet användande av prenatal ZDV hos P1032 populationen, olika HIV subtyper, och troliga skillnader vid HIV RNA virusmängd och även CD4 antalet. Således har vi valt att använda oss av en historisk kontrollgrupp (kvinnor som medverkade i den thailändska PHPT-2 studien) för att avgöra hur många NVP resistensmutationer som följer en engångsdos av NVP. PHPT-2 studien är en slumpmässig prövning av NVP i engångsdos med prenatal ZDV utförd under 2001-2002 vid studieplatser där P1032 kommer implementeras, så kvinnorna som medverkar i PHPT-2 studien kommer vara liknande kvinnorna som medverkade i P1032.
English to Swedish: Electronic Control Module - Systems Operations General field: Tech/Engineering Detailed field: Automotive / Cars & Trucks
Source text - English GENERAL DESCRIPTION AND SYSTEM OPERATION
IGNITION SYSTEM OPERATION
This ignition system does not use a conventional distributor and coil. It uses a crankshaft position sensor input to the electronic control module (ECM). The ECM then determines electronic spark timing (EST) and triggers the direct ignition system ignition coil.
This type of distributorless ignition system uses a ``waste spark'' method of spark distribution. Each cylinder is paired with the cylinder that is opposite it (1-4 or 2-3). The spark occurs simultaneously in the cylinder coming up on the compression stroke and in the cylinder coming up on the exhaust stroke. The cylinder on the exhaust stroke requires very little of the available energy to fire the spark plug. The remaining energy is available to the spark plug in the cylinder on the compression stroke.
These systems use the EST signal from the ECM to control the electronic spark timing. The ECM uses the following information:
• Engine load (manifold pressure or vacuum).
• Atmospheric (barometric) pressure.
• Engine temperature.
• Intake air temperature.
• Crankshaft position.
• Engine speed (rpm).
DIRECT IGNITION SYSTEM IGNITION COIL
The direct ignition system (DIS) ignition coil is mounted near the rear of the camshaft carrier on the single overhead camshaft engine. On the dual overhead camshaft engine, the DIS ignition coil is mounted near the rear
of the cylinder head. Each pair of terminals of the DIS ignition coil provides the spark for two spark plugs simultaneously. The DIS ignition coil is not serviceable and must be replaced as an assembly.
CRANKSHAFT POSITION SENSOR
This direct ignition system uses a magnetic crankshaft position sensor. This sensor protrudes through its mount to within approximately 1.3 mm (0.05 inch) of the crankshaft reluctor. The reluctor is a special wheel attached to the crankshaft or crankshaft pulley with 58 slots machined into it, 57 of which are equally spaced in 6 degree intervals. The last slot is wider and serves to generate a "sync pulse." As the crankshaft rotates, the slots in the reluctor change the magnetic field of the sensor, creating an induced voltage pulse. The longer pulse of the 58th slot identifies a specific orientation of the crankshaft and allows the electronic control module (ECM) to determine the crankshaft orientation at all times. The ECM uses this information to generate timed ignition and injection pulses that it sends to the ignition coils and to the fuel injectors.
IDLE AIR SYSTEM OPERATION
The idle air system operation is controlled by the base idle setting of the throttle body and the idle air control (IAC) valve.
The electronic control module (ECM) uses the IAC valve to set the idle speed dependent on conditions. The ECM uses information from various inputs, such as coolant temperature, manifold vacuum, etc., for the effective control of the idle speed.
FUEL CONTROL SYSTEM OPERATION
The function of the fuel metering system is to deliver the correct amount of fuel to the engine under all operating conditions. The fuel is delivered to the engine by the individual fuel injectors mounted into the intake manifold near each cylinder.
The two main fuel control sensors are the manifold absolute pressure (MAP) sensor and the oxygen (O2) sensor.
The MAP sensor measures or senses the intake manifold vacuum. Under high fuel demands the MAP sensor reads a low vacuum condition, such as wide open throttle. The electronic control module (ECM) uses this information to richen the mixture, thus increasing the fuel injector on-time, to provide the correct amount of fuel. When decelerating, the vacuum increases. This vacuum change is sensed by the MAP sensor and read by the ECM, which then decreases the fuel injector on-time due to the low fuel demand conditions.
The O2 sensor is located in the exhaust manifold. The O2 sensor indicates to the ECM the amount of oxygen in the exhaust gas and the ECM changes the air/fuel ratio to the engine by controlling the fuel injectors. The best air/fuel ratio to minimize exhaust emissions is 14.7 to 1, which allows the catalytic converter to operate most efficiently. Because of the constant measuring and adjusting of the air/fuel ratio, the fuel injection system is called a "closed loop" system.
Translation - Swedish ALLMÄN BESKRIVNING OCH DRIFT
DRIFT AV TÄNDSYSTEM
Detta tändsystem använder sig inte av en konventionell fördelare och spole. Det använder sig av en vevaxellägesgivare till den elektroniska kontroll modulen (ECM). ECM avgör sedan den elektroniska tändningsinställningen (EST) och utlöser tändkasettsystemets tändspole. Denna typ av tändsystem utan fördelardosa använder en ``bortkastad gnista'' som distribueringsmetod. Varje cylinder paras ihop med cylindern som sitter mitt emot (1-4 eller 2-3). Gnistan uppstår samtidigt i cylindern som kommer upp vid kompressionstakten och i cylindern som kommer upp vid avgastakten. Cylindern på avgastakten behöver väldigt lite av den tillgängliga energin för att antända tändstiftet. Återstående energi finns tillgänglig för tändstiftet i cylindern vid kompressionstakten.
Dessa system använder EST signalen från ECM för att kontrollera den elektroniska tändningsinställningen. ECM använder följande information:
• Motorns belastning (insugningsrörets tryck eller vakum).
• Atmosfäriskt (barometriskt) tryck.
• Motorns temperatur.
• Luft intags temperatur.
• Position av vevaxel.
• Motorns hastighet (rpm).
TÄNDSPOLE MED DIREKTTÄNDNINGS SYSTEM
På motorer med endast en överliggande kamaxel är det direkta tändsystemets (DIS) tändspole monterad nära den bakre delen på kamaxelns hållare. På motorer med dubbla överliggande kamaxlar, är DIS tändspolen monterad nära den bakre delen på topplocket. Varje par terminaler på DIS tändspolen förser två tändstift med gnistor samtidigt. DIS tändspolen går inte att lämna in på service utan en ersättning måste monteras.
VEVAXELLÄGESGIVARE
Detta direkttändningssystem använder en magnetisk vevaxellägesgivare. Denna lägesgivare skjuter ut genom sitt fäste till ca 1.3 mm (0.05 tum) från vevaxelns reluctor. Reluctorn är ett speciellt hjul som är fäst på vevaxeln eller vevaxelns remskiva med 58 maskinbearbetade spår i, varav 57 jämnt fördelade i 6 graders intervaller. Det sista spåret är bredare och tjänar till att generera en "synkroniseringspuls." När vevaxeln roterar, ändrar spåren i reluctorn det magnetiska fältet i sensorn, vilket skapar en påtvingad spänningspuls. Den längre pulsen på det 58e spåret identifierar en specifik orientering på vevaxeln och tillåter den elektroniska kontroll modulen (ECM) att hela tiden avgöra vevaxelns orientering. ECM använder denna information för att generera tidsinställda tändnings och injektionspulser som den sänder till tändspolarna och bränsleinsprutarna.
DRIFT AV TOMGÅNGSLUFT SYSTEMET
Driften av tomgångsluft systemet kontrolleras av basinställningen av tomgången i spjällhuset och tomgångsluftskontroll (IAC) valvet. Den elektroniska kontroll modulen (ECM) använder IAC valvet för att ställa in tomgångshastigheten beroende på förhållanden. ECM använder information från olika ingångsdata, såsom kylvätsketemperatur, insugningsundertryck, etc., för en effektiv kontrollering av tomgångshastigheten.
DRIFT AV BRÄNSLEKONTROLLSYSTEMET
Bränslemätning systemets funktion är att leverera korrekt mängd bränsle till motorn under alla driftsförhållanden. Bränslet levereras till motorn från de enskilda bränsleinsprutningspumparna monterade i insugningsröret nära varje cylinder.
De två huvudsakliga bränslekontroll sensorerna är insugningsrörets absoluta tryck (MAP) sensor och syre (O2) sensorn.
MAP sensorn mäter eller känner av insugningsrörets vakuumintag. Under höga bränslekrav läser MAP sensorn ett lågt vakuum tillstånd, såsom full gas. Den elektroniska kontrollmodulen (ECM) använder denna information för att förrika blandningen, sålunda ökas bränsleinjektorns förbränningstid, för att förse korrekt mängd med bränsle. Vid inbromsning ökar vakuumet. Denna förändring av vakuumet avkännes av MAP sensorn och avläses av ECM, som då minskar bränsleinjektorns förbränningstid genom de låga bränslekrav förhållandena. O2 sensorn är belägen i grenröret. O2 sensorn indikerar till ECM den mängd syre som finns i avgaserna och ECM ändrar luft/bränsle förhållandet till motorn genom att kontrollera bränsleinjektorerna. Det bästa luft/bränsle förhållandet för att minimera avgasutsläpp är 14.7 till 1, vilket tillåter katalysatorn att fungera mest effektivt. På grund av det ständiga mätandet och justerandet av luft/bränsle förhållandet kallas bränsle injicerings systemet ett "slutet" system.
More
Less
Experience
Years of experience: 21. Registered at ProZ.com: Jul 2010.
I'm a Swedish national that have spent 15 years of my life living and working in the US and the UK. I started my translation career as an in-house translator for a major medical research company in London after having worked as an interviewer and moderator for them for several years. As more and more translation work started coming in, I eventually decided to work on a freelance basis from home and have since 2010 been based in Bangkok. Here I mainly work with legal and travel related translations as well as insurance documents and lately also an increasing amount of patent applications and various user/instruction manuals.
Medical Translations:
► Content Analysis
► Research Documents
► Trial Data
► Articles
► Reports
Legal/Insurance:
► Land Disputes
► Divorce/Inheritance
► Custody/Child Support
► Accidents/Theft
Travel:
► Visa Applications
► Hotel Websites
► Tours
► Travel Guides
I also have experience with e-commerce after completing a one year in-house contract for a London based on-line retailer.
E-Commerce:
► Website Localisation
► Advertising Campaigns
► Graphic Design
► SEO
Growing up in Sweden and the years living in English speaking countries such as the US and UK, has given me a unique cultural awareness as well as linguistic fluency. I'm perhaps not the fastest translator you will find on ProZ.com but I can assure you that I'm one of the most thorough and accurate ones that always keeps up to date with the latest global news and trends. I prefer to keep my output to a maximum of 2,000 words per day to guarantee a satisfactory result each and every time.
Expertise 
Portfolio 